är vi, med allt vad det innebär.
Höbärgningen är snart klar för i år, ska onekligen bli skönt när allt är inne.Själv kan jag ju inte hjälpa till eftersom jag måste passa lilla Hannah, 1,5 år. Känns lite tråkigt att bara titta på, men alla har ju sin funktion för att allt ska gå ihop. Och just här och nu är min uppgift att ta hand om lilltjejen. Om ett år ser det knappast likadant ut. Jag är så himla glad att jag har möjlighet att vara hemma med henne, och hoppas att jag ska kunna fortsätta med det ett tag.
Hönsgården blir förhoppningsvis klar snart så kycklingarna kan få komma ut. Lite i senaste laget kanske, men det har varit mycket jobb i år, mycket som måste färdigställas. Fårhuset skulle ha renoverats också, men vi börjar inse att det nog måste bli ett senare projekt. Det fungerar ju att ha fåren där, så det kanske får bli så i vinter.
Än så länge så finns det gott om bete för fårskallarna.
Vallningen... Ja, vad ska man säga. Jag är så himla taggad, och hunden med. Men att försöka valla ett gäng får som är mer eller mindre lika rädda för mig som för hunden, är dömt att misslyckas. Så jag får nog lägga krutet på att få de små ulliga tama, så får vi ta vallningen sedan. Tyvärr.
Med Siri knallar det på. Inget speciellt att rapportera, hon är bara så himla härlig den hunden. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar