Äntligen

Nu är hönsgården färdig och invigd.
Tror att alla inblandade tog en lättnadens suck när de första fåglarna traskade ut på gräset...


Det fanns en viss sund skeptisism i början...


Men efter en stund så tog nyfikenheten överhand och utforskningen av de nya markerna började =)

Mitt i sommaren...

är vi, med allt vad det innebär.
Höbärgningen är snart klar för i år, ska onekligen bli skönt när allt är inne.Själv kan jag ju inte hjälpa till eftersom jag måste passa lilla Hannah, 1,5 år. Känns lite tråkigt att bara titta på, men alla har ju sin funktion för att allt ska gå ihop. Och just här och nu är min uppgift att ta hand om lilltjejen. Om ett år ser det knappast likadant ut. Jag är så himla glad att jag har möjlighet att vara hemma med henne, och hoppas att jag ska kunna fortsätta med det ett tag.

Hönsgården blir förhoppningsvis klar snart så kycklingarna kan få komma ut. Lite i senaste laget kanske, men det har varit mycket jobb i år, mycket som måste färdigställas. Fårhuset skulle ha renoverats också, men vi börjar inse att det nog måste bli ett senare projekt. Det fungerar ju att ha fåren där, så det kanske får bli så i vinter.
Än så länge så finns det gott om bete för fårskallarna.

Vallningen... Ja, vad ska man säga. Jag är så himla taggad, och hunden med. Men att försöka valla ett gäng får som är mer eller mindre lika rädda för mig som för hunden, är dömt att misslyckas. Så jag får nog lägga krutet på att få de små ulliga tama, så får vi ta vallningen sedan. Tyvärr.
Med Siri knallar det på. Inget speciellt att rapportera, hon är bara så himla härlig den hunden. =)

Liten Sirirapport

Det är en riktig mönstervalp jag har fått. Två gånger har hon kissat inne bara. Första gången var en ren miss från min sida, och andra gången var i dag när jag var ute och vallade och husse hade ansvaret. Och ja... alla vet ju hur män är ;)
Hon sover på nätterna och sköter sig allmänt bra. Men visst skymtar rivjärnet igenom den fluffiga valppälsen ibland. Då ser man hur huden spricker i pannan, och hornen börjar växa. :-P
Kita har väl någorlunda accepterat sin lillasyster. Överlycklig är hon inte, men det kan nog bero på att hon har mött sin överman ;) Alla valpar brukar bli fromma som lamm när Kita kopplar på sina polisfasoner, men Siri? Hon pekar finger åt storasyster *fniss*
Tycker dock att Kita är lite försiktigare med den här valpen än hon brukar... Hon brukar vara försiktig med det som tillhör matte. =)
Annars... Ja det händer ju inte så mycket så här i början. Det handlar bara om att vi ska lära känna varandra, hon ska hitta sin plats i flocken och utvecklas, bara få vara valp. Lära sig reglerna som gäller och rutinerna som finns. Morgon och kväll följer hundarna med till stallet och ligger i köket medans jag sköter kaninerna och kycklingarna. I början var det lite protester, men hon har förvånansvärt fort fattar att hon ska ligga i biabädden och bara vänta. Toppenbra i många lägen, med en äldre välbalanserad hund att ha som förebild. =) Kita är nog en av de bästa man kan tänka sig.

Dagens vallningspass

Ja, vad ska man säga...
De första tillfällena slutade med att vi stod med 10 lamm i ett hörn, och inte fick dem därifån ;)Men i dag slapp vi den situationen i alla fall. *glad*
Kita lyckades balansera upp dem till mig ganska många ggr, en sak som nog inte är helt enkel eftersom de är rädda för mig med... De går inte alldeles nära, men står åtminstone mellan mig och hunden. Men när jag sedan flyttar mig ur position och försöker få hunden att balansera upp, då tappar hon dem och de kutar i väg i en jäkla fart. Hunden hämtar dem och balanserar upp dem igen, och ja... Det är väl ungefär där vi står i dagsläget. Men ändock ett framsteg, de stannar åtminstone upp och undrar vad hon vill i stället för att kuta blint.

Ny blogg

Den här bloggen ska handla om allt som händer på gården, och med djuren. Samt dokumentera mina envisa försök att lära mig (inte hunden!) valla får. *fniss*