Lite lugnare...

Nu är höbärgningen klar. :) Vi har bara två små ängar kvar att slå som såddes i våras, så de har inte växt färdigt än. Får slå dem i slutet av augusti troligtvis.
Det är en enorm lättnad när allt är inne...
Vi hade ett par missöden med maskiner dock, men det tycks höra till.
Först var det en axel på slåttermaskinen som gick sönder, men det var rätt lätt fixat.
Värre var vår nyinköpta strängläggare som gick sönder efter 2 dagars användning... Kugghjulet pajade, och det kostar mer än maskinen gjorde... Shit happens.

Tackor och lamm har vi skiljt nu. Tackisarna går med baggen, tacklammen är kvar i gamla hagen och bagglammen har fått en ny hage hemma på gården. Det är så mysigt att ha dem så nära :)

Nu är det mest bara småpyssel att göra, 110-dagarsvikterna ska tas på lammen om ett par veckor. Sen så är det lite små snickerier här och där ;)
Jag jobbar på att försöka få tag på ett gäng tacklamm som inte kostar skjortan, och om jag mot all förmodan lyckas så blir det ju en sväng söderut för att hämta dem.

Kvigorna sköter sig själva i stort sett. De går ju ut och in som de vill, och det blir ytterst lite skit inne. Bara att slänga till dem kraft på kvällen. :)

Vår bästa tid är nu

Nu var det länge sen jag skrev, så det blir ett långt inlägg.
Som rubriken säger, så är detta årets bästa tid anser jag. Djuren är ute på bete och allt flyter liksom på. Nu är det sista vilan innan höbärgningen, ja om man nu kan kalla det vila. Det finns ju alltid småsaker att fixa.

Kvigorna njuter i fulla drag av att gå ut och in som de vill. :)



För hönsen blev det jackpot i morse, då de fick gå ut i större delen av hönsgården igen, där vi har sått korn. Innan var marken helt brun, de hade ätit minsta lilla tillstymmelse till korn. Vi byggde en ny hönsgård, och krattade och sådde den gamla. Så nu finns det gott att äta igen. Tanken är att vi ska använda dem växelvis, så det hinner växa nytt.


Fåren då... Jag lammen växer som tusan. Vi har stängslat ett parasitfritt bete åt dem, så vi har varit förskonade från diarré än så länge.
Tyvärr så var ängen inte så stor och betet inte i högsta klass, så det blir en hel del jobb med lien. Men som synes så ger det utdelning på de 2,5 - 3 mån gamla lammen.;)




Tackorna är fortfarande mattes bästisar, trots att de har egen familj nu. <3


Vallningen då... Ja med Kita har jag i stort sett gett upp, hon lägger av vid minsta motstånd från tackorna. De sistnämnda har ju fått lite mer skinn på näsan med åldern, och ifrågasätter gärna om hundarna verkligen har något att komma med. Skulle behöva hjälp av någon lite mer rutinerad hund som kan sätta sig i respekt.
Siri är underbar, hon har så mycket instinkter. Koncentration, djurkänsla, förutseende... Och viktigast av allt, ett rejält INTRESSE. Det enda hon saknar eller inte har fattat snarare, är att hon ska balansera fåren till mig... Hon stoppar dem, sen vet hon inte alls vad hon ska göra. Vilket tyvärr känns ganska viktigt. ;)
Så hon får än så länge bara driva fåren i lina, både jag och hon blir osäkra på hur vi ska bete oss när hon är lös. Skulle ha fått till att gå en kurs, men det är inte så lätt att åka 40 mil för varje kurstillfälle.
Potential har hon i alla fall, lilla spjälstaketet. :)